Vardagen med Casso och Kitty
Jag vet egentligen inte om det är rätt ord att beskriva en katt med, men Casso är otroligt rolig. Han är rastlös, lite småknäpp och får mig varje dag att le.
Han har blivit så extremt framåt och vill hela tiden vara med. Det finns inte en chans att man kan klappa Kitty utan att han, inom tio sekunder, är där och stryker sig runt benen och ger man honom då inte någon uppmärksamhet så blir han så till sig så att Kitty känner att hon måste gå därifrån.
Samma sak gäller när hon ska äta. Så fort Kitty går fram till matskålen så kommer Casso rusande, då ska minsann han också äta. Kitty brukar då bara gå därifrån, men i morse så gjorde hon av någon anledning inte det. Så Casso stod där och försökte desperat trycka in sitt huvud brevid Kittys vilket inte gick och man kunde riktigt se hur fundersam han blev. Tillslut gjorde han helt enkelt så att han satte tassen i matskålen och drog den till sig. Då kände Kitty som vanligt att det var dags att gå, och då var förstås maten ganska ointressant för Casso också.
Han har även fått för sig att han ska leka med Kitty, vilket hon förstås inte alls vill. Han brukar ofta lägga sig på lur och spana på henne för att sedan gå till anfall. Väldigt ofta lägger han sig utanför toaletten när hon är på lådan för att sen flyga upp mot henne när hon kommer ut. Häromdagen fick han faktiskt igång henne tillräckligt för att hon skulle ge igen och börja jaga honom. Då sprang han snabbt och gömde sig, den lille fegisen.
Jag fick kommentarer på mitt förra inlägg om att ni tyckte jag skulle behålla Casso. Anledningen till att jag inte överväger att göra det är just det jag skrev ovan. Casso är en helt fantastisk katt som jag kommer sakna fruktsvärt mycket, men han vet hur man tar för sig. Det är en bra egenskap eftersom han också kan backa om någon säger ifrån. Problemet är att medans Casso tar mycket plats tar Kitty liten. Hon håller sig i bakgrunden och även om jag inte tror att hon direkt lider av att ha Casso här så kommer hon mer till sin rätt när hon är ensamkatt. Jag tror även att det här hemmet inte är det ultimata för Casso. Jag är ganska säker på att han trivs här, men jag tror att han skulle älska att få komma till ett hem där det händer lite mer och där han kanske har någon som faktiskt vill leka med honom. Men tills det hemmet dyker upp tänker vi njuta av att ha honom här.
