Vad jag vaknar till
Busen
Jaha ja, någon vet ju var han har sin tjuvgömma i alla fall. Jag antar att det numera är Cassos boll.
Lille tjuven
Ska strax iväg och spela badminton med min broder, så har ägnat morgonen åt att resultatlöst försöka hitta min badmintonboll. Dum som jag var ställde jag redan igår fram väskan, utan att stänga den. Så en stund senare såg jag en viss herre komma bärandes på min badmintonboll och nu hittar jag den alltså ingenstans. Aja, inte värre än att jag får införskaffa en ny, men en viss liten Casso borde helt klart lära sig att skilja på vad som är hans och inte.
Sötnosar
Jag tycker väldigt mycket om sådana här bilder. Det ser ut som att de är såna vänner när de ligger så nära varandra. Egentligen kommer alla sådana bilder till efter att jag har klappat Kitty och Casso upptäckt det och kännt att ha vill vara med. Sen har jag gått därifrån och han har liksom blivit kvar.
Mina fotomodeler
Kitty låg så fint mitt i ljuset från fönstret så jag kände att jag bara var tvungen att ta kort på henne. Jag hann knäppa några bilder sen upptäckte vår lille knäppis att någonting var på gång och ville förstås också vara med på kort! Älskar hur han bara kommer springande och slänger sig ner framför kameran för att sedan ge oss den fantastiska blick som ni kan se på kortet längst ner. Som om han vet precis vad han gör.
Vår lille buse
Tänkte att ni ska få en liten inblick i hur våra mornar brukar se ut. Casso har ju då fått vara utan uppmärksamhet en hel natt och rastlös som han blir tänker han att han minsann ska leka med Kitty. På bilderna nedan kan ni se hur han väntar utanför toan när hon är på lådan för att sedan anfalla.
Bra dagar ger han upp efter att han fått några slag och fräsningar. De lite sämre dagarna tvingas Kitty lägga sig en stund under soffan för att få vara i fred. Men, men, numera vet han ju iaf hur man tar för sig.
Fönsterhäng
Mina fina
Igår natt sov Casso för första gången i sängen. Samtidigt som jag tyckte det var roligt så oroade det mig lite, sängen och brevid mig i soffan är det enda platserna som fortfarande varit "Kittys". Jag såg hur Kitty blev lite fundersam när han hoppade upp och la sig brevid henne, men hon valde ändå att ligga kvar även om hon senare flyttade på sig från att ligga brevid mig till att istället lägga sig vid benen.
I morse när jag vaknade låg det två katter brevid mig, tätt ihop. Faktiskt så pass tätt att Kitty till och med lagt sin ena tass över Casso. Jag låg och kollade på dem ett tag och njöt av att se dem så nära varandra. Plötsligt såg jag hur Kitty böjde sig fram och slickade Casso på huvudet. Jag måste erkänna att det var något jag aldrig trodde skulle hända. Det måste väll endå betyda att hon tycker om honom trots allt?
Vardagen med Casso och Kitty
Jag vet egentligen inte om det är rätt ord att beskriva en katt med, men Casso är otroligt rolig. Han är rastlös, lite småknäpp och får mig varje dag att le.
Han har blivit så extremt framåt och vill hela tiden vara med. Det finns inte en chans att man kan klappa Kitty utan att han, inom tio sekunder, är där och stryker sig runt benen och ger man honom då inte någon uppmärksamhet så blir han så till sig så att Kitty känner att hon måste gå därifrån.
Samma sak gäller när hon ska äta. Så fort Kitty går fram till matskålen så kommer Casso rusande, då ska minsann han också äta. Kitty brukar då bara gå därifrån, men i morse så gjorde hon av någon anledning inte det. Så Casso stod där och försökte desperat trycka in sitt huvud brevid Kittys vilket inte gick och man kunde riktigt se hur fundersam han blev. Tillslut gjorde han helt enkelt så att han satte tassen i matskålen och drog den till sig. Då kände Kitty som vanligt att det var dags att gå, och då var förstås maten ganska ointressant för Casso också.
Han har även fått för sig att han ska leka med Kitty, vilket hon förstås inte alls vill. Han brukar ofta lägga sig på lur och spana på henne för att sedan gå till anfall. Väldigt ofta lägger han sig utanför toaletten när hon är på lådan för att sen flyga upp mot henne när hon kommer ut. Häromdagen fick han faktiskt igång henne tillräckligt för att hon skulle ge igen och börja jaga honom. Då sprang han snabbt och gömde sig, den lille fegisen.
Jag fick kommentarer på mitt förra inlägg om att ni tyckte jag skulle behålla Casso. Anledningen till att jag inte överväger att göra det är just det jag skrev ovan. Casso är en helt fantastisk katt som jag kommer sakna fruktsvärt mycket, men han vet hur man tar för sig. Det är en bra egenskap eftersom han också kan backa om någon säger ifrån. Problemet är att medans Casso tar mycket plats tar Kitty liten. Hon håller sig i bakgrunden och även om jag inte tror att hon direkt lider av att ha Casso här så kommer hon mer till sin rätt när hon är ensamkatt. Jag tror även att det här hemmet inte är det ultimata för Casso. Jag är ganska säker på att han trivs här, men jag tror att han skulle älska att få komma till ett hem där det händer lite mer och där han kanske har någon som faktiskt vill leka med honom. Men tills det hemmet dyker upp tänker vi njuta av att ha honom här.
Hur skriver man ett säljbrev för någon man egentligen inte vill lämna ifrån sig?
Vår fine lille herre är nu redo för att flytta vidare till ett permanent hem. Det känns lite tungt samtidigt som det är fantastiskt kul att han har blivit en sådan liten cooling. Fast jag hoppas förstås att det perfekta hemmet tar lite tid på sig.
Om någon av er skulle känna att ni har ett hem att erbjuda vår lille Casso så tycker jag ni ska titta in på Kattbojens hemsida: http://www.kattbojen.n.nu/katter-till-salu
Här nedan kan ni läsa en liten beskrivning av honom, och så bjuder jag förstås på ett litet Casso-bildspel.
Casso är en väldigt framåt katt som gärna vill vara med. Han tycker mycket om människor. Det spelar inte så stor roll om det är någon han känner eller inte, han tycker om alla som kan tänka sig att klappa honom. Han fullständigt älskar att bli kelad med och kommer ofta och stryker sig runt benen.
Han brukar gå runt och pratar för sig själv. Sitt lite grova utseende till trots har han en ganska fjantig stämma som påminner lite om en fågelunge. Väldigt gulligt.
Han älskar även att leka, och har en otrolig bollkoll.
Han är en katt som tycker om sällskap, både människor och andra katter, och skulle förmodligen helst vilja komma till ett hem där han slipper vara alldeles för mycket ensam. Han skulle nog kunna fungera både som innekatt eller utekatt, så länge han har utrymme att leka och någon som tycker om honom.
Ensamma hemma
Jag kom precis hem efter att ha varit i Göteborg ett dygn. Vid dörren möts jag av en extremt kelig Casso. Jag är ju dum om jag tror att det är okej att klappa Kitty om jag inte klappar honom samtidigt. Jag fick inte ens gå på toa utan att ha honom strykandes runt benen. Det är en riktigt liten kelgris det där.
